I'm not perfect, but i'm pretty damn close.

Just nu sitter jag och funderar på mitt liv, är de verkligen värt de? Är de värt att må dåligt över sig själv, känna att man inte räcker till, att allt jag gör är fel? Men jag kan ju göra fel val då kan de vara för sent. Jag förstår verkligen inte vad som har hänt men från att vara lyckligast på jorden så känner jag mig just nu övergiven och lämnad.
Varför har jag gått upp i vikt senaste halvåret? Jo vad ska jag göra när jag sitter hemma själv och aldrig får nån uppmärksamhet över huvud taget, jo lika bra att äta de som finns att äta. Kan du bara ägna tid åt mig ist för att vara med dina vänner jämt eller låta mig sitta hemma när jag inte vill.

Jag skriver inte dehär nu bara för att jag är arg och irriterad för tillfället men hela min helg har blivit förstörd och de är inte pga mig men ändå lyckas du hitta nått att klaga på, nått att bråka om och nått som får mig att inte vela vara kvar. Klart jag vill vara kvar, jag älskar dig så fruktansvärt mycket! Men är de värt att sitta och tro att jag inte gör nått rätt, att allt är mitt fel? Jag vet faktiskt inte längre. Gick din gräns vid 2 år? Så mycket fel kan jag inte ha gjort för att de ska vara som de är just nu. Bestäm dig, ska vi skita i de eller ska vi försöka? Bestäm dig nu innan jag gör de och de kan bli mitt stora misstag.