I'm not perfect, but i'm pretty damn close.

Jag vill inte ha nått medlidande, att folk ska tycka synd om mig. Visst nu när vänner och familj frågar hur de är och så men inte "åh de är så synd om dig, stackare", nej de är bara pinsamt för jag överlever nog vilket som med vissa hinder och de kommer bli jobbigt men jag överlever. Idag är jag inte i skolan pga fruktansvärd dålig sömn denna natt och jag ska nu börja packa och dra hem till syster och sen till pappa, de värsta att bo hos pappa exakt just nu är att köket är under ombyggnad så de är hur mkt damm i luften som helst som jag får astma av...yey! Men ska ändå bli skönt att komma hem igen, saknar ju faktiskt att bo där, att bli väckt av lillebror  och att pappa är jobbig! Nej nu ska jag duscha och packa hejsvejs.


Kommer sakna min älskade kisse som tusan iallafall..